Sara Blomberg

Nu har dom andra tjejerna i kollektivet kommit hem igen, jätteskönt! Jag trivs jättebra med dom och det känns som att vi är lite på samma nivå vad det gäller hur det bör vara här i kollektivet. Jag har till exempel fått en egen hylla nu till min mat, i ett skåp den absolut inte kunde stå i för ett par dagar sedan. Dom uppmuntrar mig till att ta så mycket plats jag känner för när det gäller annat också och det känns bra, fast jag är helt nöjd med det utrymmet jag har nu.

Jag är fortfarande irriterad på den griniga attityden hos en av tjejerna men det vägs upp av glada miner hos de andra! Trots att klockan är halv tolv och jag borde ha hunnit läsa mina sidor så har jag ändå inte hunnit. Jag har märkt att det tar tid att bo med andra, åtminstone om man är social som jag är. Om det är någon som sitter och fikar till exempel och jag går förbi måste jag stanna och prata lite. Jag har helt enkelt lite svårt att stänga in mig på rummet och läsa i ett par timmar. Det är nog bra att jag kommer bo i korridor sen istället, för även om man bor med andra ser man dom inte lika ofta som i en vanlig helt öppen lägenhet.

Det blir inga åtta timmars sömn den här natten heller. Väckarklockan ringer fem över sju imorgon bitti och då är det bara att palla sig upp. Jag undrar hur länge kroppen orkar och hur mycket sömnbrist den klarar av. Fast jag vill ju inte direkt veta svaret. Vill inte bli sjuk nu när jag precis har börjat träna. Jag funderar igen på att skippa festen imorgon, det är inte värt att bli sjuk. Jag skippar hellre en fest än ett boxpass!

Nu väntar kudden på mig, lite sömn ska jag väl kunna få i alla fall.. Natti natti!