Sara Blomberg

Snart ramlar jag ihop. Sitter med min projektgrupp och försöker skriva klart vårat case som ska lämnas in och redovisas imorgon. Vi är inne på tolfte timmen som vi har suttit och skrivit, i sträck. Det blir inte bättre av att jag gick och la mig halv fyra i morse för att jag behövde skriva klart min del av projektet innan jag somnade för att ha med den på morgonen. Jag har alltså pluggat hela natten till halv fyra, sovit fyra timmar och nu pluggat i tolv timmar till i sträck. Jag tycker helt ärligt synd om mig själv. Varför måste man ha grupparbeten? Så här hade det inte blivit om jag skulle göra ett arbete själv.

Som tur är har sötis lovat mig massage med olja när jag kommer hem och det verkar som att han har någon mer överraskning på gång. Längtar.......